Hurva

Kyrkbyn

Kyrkans äldre delar byggdes på 1200-talet. Valvslagningen i långhuset gjordes på 1400-talet. Landsvägen från Malmö mot nordöstra Skåne har haft liknande sträckning som E22. Gerhard von Buhrmans karta över Skåne från 1684 visar att landsvägen går via Hurva.

Före järnvägens tillkomst var Hurva en skånsk bondby kring kyrkan där byns 18 gårdar låg centrerade i en rundby. Skiftena 1837 och 1849 spred gårdarna men hade inte förändrat byn helt, vilket faktumet att byn hade både kyrka och gästgiveri bidrog till. Till gästgiveriet krävdes en smedja. Nere i kyrkbyn låg också fattighuset (som revs 1927) och skolan från 1842. Byn hade 1849 sex fyrlängade gårdar och några mindre gårdar, alla runt kyrkan. Utdikning och uppodling av sanka områden liksom uppdelning och uppodling av fäladsmarkerna förändrade jordbrukslandskapet. Växelbruk och gödsling gav bättre skördar. Förändringen av Hurva framgår av en jämförelse mellan 1865 års topografiska karta och 1914 års häradskarta. 1914 är sankmarkerna och fäladen uppodlad. Braån är helt uträtad. Hurvas fälad öster om byn, var 1866 ännu inte uppodlad. Befolkningsstatistiken beskriver också landsbygdens förändring. Söder om kyrkan fanns 1865 bara få hus och gårdar. Gästgivaregården som är belagd i Hurva sedan 1665, brann 1837 ned. 24 januari 1836 brann åbyggnaderna till gästgiveriet ner för dåvarande innehavare f. d. handlaren P. Böös där även en fosterson omkom. Januari 1837 hade åbyggnaderna byggts upp igen och gästgivaregården gick på arrendeauktion. Innan den nuvarande gästgivaregården byggdes 1865 var gästgivarverksamheten inhyst hos en av storbönderna vid Granbacken längs landsvägen. I Gästgivargården hölls de flesta möten rum av olika beskaffenhet. 1861 blev där uppgjort kontrakt för skjutshåll vid gästgivargården. 12 juli 1869 brann 5 bondgårdar och 8 mindre hus ner där elden påbörjats i en uthuslänga av okänd orsak. En chaussé blev också byggd på 1850-talet som förkortade resvägen till närliggande by.

Stationssamhälle och handelsby

År 1866 kom järnvägen till Hurva och då förflyttades centrum upp till järnvägsstationen där flera hantverkare etablerade sig. Orten hade tågtrafik 1866 till 1981 då trafiken Tomelilla-Eslöv upphörde på banan Ystad-Eslövs Järnväg.

Normalavståndet mellan stationsorterna längs Ystad-Eslövs Järnväg stämmer väl med placeringen av en station i Hurva. Efter Askeröd och Löberöd blev det lämpligt att förlägga en station vid Hurva. Här kunde anläggas en bangård med mötesplats. Att byn hade gästgiveri och att landsvägen passerade här talade också för detta val av stationsort.

Centralt i samhället finns bland annat Hurva brandstation, en tidigare brandstation, som förvaltas av Hurva Frivilliga Brandkår. Hurva Frivilliga Brandkår bildades i november 1913 och fungerar numera som en kulturförening.

Handelsbyn vid riksvägen

Riksvägen präglade ortens utveckling under några decennier innan den byggdes om till E22 1983. Då riksvägen gick genom Hurva fanns en lång sluttning längs med landsvägen och det uppstod ofta trafikproblem då tung trafik vid halka inte klarade av stigningen. 1983 drogs E22 fram utanför samhället och trafiken försvann i stora delar från byn. Under 1970-talet och in på 1990-talet var Hurva en "handelsby" med Tottes, Klädstationen i den gamla stationen, Löfströms i gamla IOGT lokalen, Hallbergs manufaktur, Lysia i skolan och Skolådan. I dag finns bara Skolådan kvar i Hurva övriga affärer är omlokaliserade eller nedlagda. De flesta affärerna försvann på 1990-talet.

Pendlarort

Eslöv har planer på att bygga ut fler bostäder i Hurva. Det skulle kräva ytterligare en förskola. Man planerar att bygga cykelväg som hållbar pendling och använda gamla järnvägsbanken mellan Eslöv och Löberöd för denna. Bostadsbyggandet avspeglar sig i ökande befolkningen i tätorten som ökat från 317 år 2000 till 376 2015.

Ekonomi- och industrihistoria

Före järnvägen uppvisar mantalslängderna över Hurva en socken där de flesta har typiska agrara titlar. Hemmansägare, piga, arbetskarl, torpare, åbo och hantverksyrkena smed, timmerman, skräddare, skomakare och tegelslagare. Dessa hantverksyrken var typiska för en tid då byarna var självförsörjande

Byn förändrades i sina yrken under järnvägstiden. Antalet skomakare ökade i slutet av 1800-talet från 1 till 3. Antalet smeder steg också i början av 1900-talet till som mest 5. Skräddare visade samma utveckling och var också som mest 5 i början av 1900-talet. Byggnadshantverkare däremot var stabilt utom snickare som ökade också till fem.

Traditionella byayrken som tunnbindare, vagnmakare och sadelmakare var stabila men försvann ur bruk på 1900-talet. Mjölnare tillkom liksom bryggare och slaktare ökade till 4 i början av 1900-talet. Mejerska och mejerist tillkommer. Antalet järnvägsanställda var som mest 7-8 personer flest stationskarlar, en stins. Stationskarlar blir senare järnvägsarbetare, stationsbokhållaren försvinner men vågmästare kommer till vid sockerbestlastningen. Antalet handlande ökar från en 1865 till 9 på 1920-talet dessutom tillkommer bagare, fiskhandlare, kreaturshandlare och butiksbiträden.

Industrierna

Hurva bränneri var ortens största industri. I mantalslängderna finns Hurva bränneriförening med från och med 1903 och då redovisat som ett hus på en avstyckad del från hemmanet Hurva 15:98. 1904 uppges att Hurva Bränneri taxeras till 40.000 kr i Kalender öfver Skåne och Blekinge del 2. J. Andersson är då disponent för bränneriet. Till bränneriet hörde en disponentbostad som låg vid norra ändan av riksvägen genom byn. År 1924 hade Hurva bränneris taxeringsvärde ökat till 52 500 kronor.

Enligt lantmäterikarta var bränneriet beläget i anslutning till järnvägen i Hurva, cirka 200 meter väster om stationsbyggnaden. Ett stickspår ledde in till bränneriet för lastning och lossning. Hurva bränneri producerade råsprit av potatis eller säd. Råspriten gick till spritfabriken i Eslöv för att renas från finkel och bli finsprit. En biprodukt vid framställningen var återstoden av råvaran som kallas för drank. Drank användes som foder till svin och nötkreatur. Den lokala industrin var lokal avsättningsmöjlighe…