Fakta om Falkenbergs kommun

Administrativ historik

Kommunens område motsvarar socknarna Abild, Alfshög, Asige, Askome, Eftra, Fagered, Gunnarp, Gällared, Krogsered, Källsjö, Köinge, Ljungby, Morup, Okome, Skrea, Slöinge, Stafsinge, Svartrå, Ullared, Vessige, Vinberg, Årstad och Älvsered. Samtliga socknar förutom Älvsered ligger i landskapet Halland och låg (bortsett från tätorten Falkenberg) antingen i Faurås eller Årstads härad. Älvsered låg i Kinds härad i Västergötland. Gunnarps socken fick ändrade gränsen 1890 och har haft delar i alla de tre nämnda häraden.

Socknarna bildade vid kommunreformen 1862 landskommuner med motsvarande namn. Inom området fanns även Falkenbergs stad som 1863 bildade en stadskommun. Vid kommunreformen 1952 bildades ett antal "storkommuner" i området: Högvad (av de tidigare kommunerna Holsljunga, Mjöbäck och Älvsered i dåvarande Älvsborgs län), Morup (av Morup och Stafsinge), Ullared (av Fagered, Källsjö och Ullared), Vessigebro (av Alfshög, Askome, Köinge, Okome, Svartrå och Vessige), Vinberg (av Ljungby och Vinberg), Årstad (av Abild, Asige, Eftra, Slöinge och Årstad) och Ätran (av Gunnarp, Gällared och Krogsered). Samtidigt uppgick Skrea landskommun i Falkenbergs stad. Falkenbergs kommun bildades vid kommunreformen 1971 av Falkenbergs stad och landskommunerna Morup, Ullared, Vessigebro, Vinberg, Årstad och Ätran samt en del ur Högvads landskommun (Älvsereds socken).

Kommunen ingick från bildandet till 1972 i Hallands mellersta domsaga och ingår sedan 1972 i Varbergs domsaga.

Geografi

Falkenbergs kommun ligger vid Kattegatt. Den ligger ungefär i mitten av Hallands län. Den gränsar i söder till Halmstads kommun och Hylte kommun och i norr till Varbergs kommun i Hallands län samt Marks kommun och Svenljunga kommun i Västra Götalands län samt i öster till Gislaveds kommun i Jönköpings län. I väst går kommunen till riksgränsen

Topografi och hydrografi

Falkenbergs kommun, vars markfördelning visas i cirkeldiagrammet, har jämfört med rikets i sin helhet ungefär drygt tre gånger så stor andel jordbruksmark och dubbelt så stor andel bebyggelse. Andelen skog är något lägre (68 % för hela riket), medan andelen öppen myrmark och övrig mark är betydligt lägre. Markfördelning är lik den för Hallands län i sin helhet.

Området som utgör kommunen ligger på fennoskandiska urbergsskölden för berggrunden är urberg. Gnejs dominerar, men i närheten av Älvsered och i ett band mellan Vinberg och Svarten förekommer ögongranit. Grönsten finns på spridda platser i kommunen. Geologins lokala former (som t.ex. sprickbildningar) bedöms har bildats under krita, paleogen och neogen. Högsta kustlinjen ligger i kommunen på 60-70 meters höjd över havet, med högre nivå på ökande latitud. Kommunen kan grovt delas in i tre delar: det inre höglandet, mellanliggande övergångszon och kustslätten.

Det inre höglandet utgörs av högland med en kraftigt uppsprucken berggrund av gnejs. Dess dalgångar löper i sydväst–nordöstlig, nord–sydlig och öst–västlig riktning, ibland med plintliknande höjder dem emellan. De ligger över högsta kustlinjen. Till stor del är höjderna täckta med moränjord och bevuxen med skog medan dalgångarna är fyllda med isälvsavlagringar eller mindre våtmarker. Moränens mäktighet kan variera med en typisk mäktighet på omkring 30 meter. Området har sällan varit uppodlat i någon större utsträckning. Historiskt fanns här främst lövträd, men under 1900-talet ersattes den av barrskog.

I den mellanliggande övergångszon ut mot kusten finns enstaka rester av den eroderade berggrunden som sticker upp och bildar höjder i det allt flackare landskapet. Däremellan finns betydande inslag av sandiga isälvsavlagringar och lerområden. De mest omfattande isälvsavlagringarna finns i de mittersta delarna av kommunen. Lera har deponerats i de områden som ligger under högsta kustlinjen, medan den morän som finns har blivit av med sitt mer finkorniga material. I området kring Ramsjöholm, Lindhult och Morup finns ändmoräner. Då sprickdalarna ofta varit sedimentfyllda har vattendragen i övergångszonen ofta fått söka nya vägar. Såväl Ätran som Suseån och andra mindre åar transporterar här med sig sedimenten och omlagrar dem. Rik lövträds- och örtvegetation präglar det annars omväxlande landskapet längs åarnas stränder.

Kustslätten är även den präglad av den eroderade berggrunden med uppstickande rester. Under en del av tiden efter istiden har kustslätten täckts av havet vilket lett till att sand och lera bearbetats av vågorna. Söder om Skrea utgörs kustlinjen av bukter med strandvallar och dyner mellan bergknallar medan den i norr utgörs av moränryggar eller isälvsmaterial, vilka täckts av vågavsatt material, omväxlande med fuktiga marskområden.

Längs sprickdalarna rinner från nordöst mot sydväst ån Ätran. Dess största biflöde Högvadsån rinner också till stor del inom kommunen, vilket även mindre biflöden som Vinån och Sannarpsån gör. Söder om Ätran rinner den nedre delen av Suseån i kommunen. Norr om Ätran rinner Ramsjökanalen samt delar av Törlan.

Det finns närmare 300 registrerade sjöar i kommunen. Dessa är i allmänhet små. Den största sjön som delvis ligger i kommunen är Fegen på 23,4 km2 där närmare 9 km2 ligger i Falkenberg. Få sjöar som helt ligger i kommunen är större än 1 km2 Överlag blir sjöarna större med ökat avstånd från kusten. Den största artificiella sjön är Ätraforsdammen som däms upp av Ätrafors kraftverk.

Natur och naturskydd

Havsstrandängar förekommer längs hela kusten. De kan ibland ha ett marskliknande utseende. Framförallt områden i den norra delen av kommunen anses viktiga, bland annat för fågellivet med bland annat tofsvipa, rödbena, strandskata, strandpipare och gulärla. Området från Morups Tånge och norrut är därför skyddat enligt Ramsarkonventionen. Till havs övergår dessa ofta i marina grundbottnar med plankton, bottendjur, kräftdjur och mollusker. Detta sker bland annat i Digesgård. Förutom havsstrandängar täcks en stor del av kusten, framförallt söder om Falkenberg, av sanddyner, bland annat Skrea strand och Långasand. Lite längre från strandlinjen finns kusthedar med bland …