Västerhaninge

Historia

Cirka 8000 år f. Kr. försvann inlandsisen från Södertörn varmed landhöjningen påbörjades. Havsbottnen i området höjde sig alltmer och en skärgård bildades mycket avlägset från närmaste fasta land som låg i närketrakten.

Cirka 5000 år f. Kr. låg havets strandlinje i den nordöstra utkanten av dagens tätort Västerhaninge. I stort sett låg alla låglänta områden fortfarande under vatten. Befolkningen som under äldre stenåldern slog upp sina läger nära stranden levde på fiske, jakt och ätbara växter. Under yngre stenåldern blev de jordbrukare och inom Västerhaninge finns flera boplatser från trattbägartid och gropekeramisk tid.

Cirka 1800 år f. Kr. När havet drog sig tillbaka kom bördiga jordar för bete och odling i dagen och då lades grunden till det bysamhälle som nu är tätorten Västerhaninge. Förutom av jakt och fiske dominerades utkomsten av jordbruk och boskapsskötsel och skulle fortsätta att göra så i nästan 4000 år. Ett antal gravrösen finns inom ribbyområdet och på Ribby ängar, där ett flertal malstenar hittats, samt skålgropshällar och en mindre hällristning, låg ett större bysamhälle i anslutning till en inre skyddad vik av Saltsjön.

Cirka 500 f. Kr. till 500 e. Kr., under äldre järnåldern, anlades Åbygravfältet som sannolikt till större delen legat under Västerhaninge gamla kyrkby. I norr bortom prästgårdens å anslöt gravområdet till Jordbrogravfältet och båda tillsammans bildar Nordens största, kända gravfält från denna tid.

500–1050 under yngre järnåldern utvecklades det odlingslandskap som sedan bevarats intakt fram till 1900-talets mitt. Många av bygdens ortnamn tillkom under förhistorisk tid och i samband med kristnadet och långväga handelsresor lät man resa de flesta av traktens runstenar.

Cirka 1000 konverterade man alltmer från asatron till kristendomen. Ett vägnät började ta form även om det mest bestod av hålvägar och stigar.

1314 kom första, kända belägget av ortnamnet Västerhaninge som är daterat kring 1314. Namnet skrevs då Westrahanunge. Även Ribby, Nedersta och Fors är skriftligt kända sedan 1300-talet. Andra ålderdomliga namn är Ormsta, Alvsta och Sotinge.

1731–34 uppfördes eller ombyggdes Tingshuset som från början drev en krog och bestod av en våning. I samband med Nynäsvägens breddning sent på 1970-talet flyttades huset ca 15 meter in på tomten till dess nuvarande läge.

1831 slog blixten ned och nästan hela kyrkan brann ned. Efter en återuppbyggnad fick den sitt nuvarande utseende.

Förra seklets utveckling

1901 den 28 december, invigdes järnvägen Stockholm–Nynäs. Nynäsbanan blev en avgörande faktor för kommunens fortsatta utveckling under 1900-talet, särskilt efter 1950 då befolkningen ökade i samband med miljonprogrammet och nya bostadsområden uppfördes.

1918 flyttade Västerhaninge folkhögskola från Tungelsta till centrala Västerhaninge.

1920- och 30-talen förbättrades en del större vägar inför den alltmer ökande buss- och biltrafiken.

1926 drogs Österhaningevägen mellan de båda sockenkyrkorna och vidare bort till Dalarövägen.

1933–34 rätades Nynäsvägen. Nu tillkom också det första, finförgrenade vägnätet för den nya villabebyggelsen sydväst om kyrkan.

1900–1950 inrättades tvätterier som antingen blev en egen verksamhet eller en binäring till jordbruken. Omkring ett hundratal tvätterier lär ha funnits på 1940-talet. Samtidigt etablerades ett antal trädgårdsmästerier varav de flesta låg i Tungelsta.

1941–1946 var Första intendenturkompaniet (Int 1) förlagda till ett barackläger i Åbyskogen (då benämnd Prästgårdsskogen).

1946–1947 var Andra tygkompaniet (Tyg 2) förlagda till ett barackläger i Åbyskogen (då benämnd Prästgårdsskogen).

1953 uppfördes det första flerfamiljshuset i Stiftelsen Västerhaninge Bostäders regi på Ekstigen 2–4. Som motpol till stiftelsens hus på Ekstigen byggde man Åbygårdarna som är en bostadsrättsförening.

1954 uppfördes Västerhaninge kommunalhus och dess äldre föregångare vid Nynäsvägen revs.

1996 öppnades motorvägen mellan Jordbro och Fors. Största delen av genomfartstrafiken mot Nynäshamn slutade då passera genom Västerhaninge centrum. Samma år invigdes också det nuvarande stationshuset och dubbelspåret öppnades.

Samhället

Tätorten sträcker sig i norr från bostadsområden som Jordbro, Åbylund, centrala Västerhaninge och Jägartorp och vidare sydväst via Krigslida, Hammarängen, Skogs Ekeby, Tungelsta och vidare sydväst till Vadet.

Det finns både bostadsrätter, hyresrätter och flera områden med villor och grupphus. De äldsta av dessa är från mitten av 1940-talet. Nya bostadsområden, till exempel Ribby ängar, Skarplöt och Nederstahar tillkommit de senaste åren

Även den kommersiella servicen kan komma att byggas ut. Västerhaninge centrum är beläget nära pendeltågsstationen med både dagligvaruhandel, restauranger och service. Ute i bostadsområdena finns närbutiker, som till exempel Åby och Ribby, som har ett flertal mindre butiker.

Arbetsplatser finns såväl inom den offentliga sektorn som inom handel och annan kommersiell verksamhet. Det finns hantverksföretag och tillverkningsindustri i Håga industriområde. Ett nytt arbetsplatsområde som planeras vid Fors ska innefatta bensinstation, motell och restaurangservice I Västerhaninge centrum finner man bland annat kaféer, dataljbutiker, livsmedelsbutiker och Systembolaget.

Ett flertal skolor finns för alla stadier liksom flera förskolor. Berga naturbruksgymnasium har inriktning jord, hästhållning, miljö- och naturvård.

Bredvid Västerhaninge kyrka finner vi även strax intill den gamla prästgården Templet i Stockholm, invigt 1985 och tidigare, Sveriges enda mormontempel.

Fritidsanläggningar

I Västerhaninge finns Hanvedens idrottsplats med bollplaner, löparbana och ishall. I anslutning till skolorna finns som regel en eller flera bollplaner. Vid idrottsplatsen finns spårcentral med elljusspår. I norr öppnar sig Hanvedens orörda skogar som är av riksintresse när det gäller natur- och friluftsliv. Norr om idrottsplatsen ligger Nytorps ängar med ett flertal bollplaner. Österut ligger Blåkulla ridanläggning.