Mölle

Ortnamnet

I ett danskt brev från 1491 skrevs ortnamnet Myllæ, år 1569 Mölle leye. I en jordbok från 1651 läser man Mylle Leyit och på 1684 års karta över Skåne Mölle Läger. 1765 förekommer Mölle Fiske-Läje, och 1820 nämns första gången Mölle. Det är uppenbarligen en mölla som givit upphov till ortnamnet, men exakt var denna mölla legat, vet man inte med säkerhet. Man tror dock att det kan ha rört sig om en vattendriven kvarn som legat vid den bäck som rinner genom Mölle, och att kvarnen låg strax norr om nuvarande Kullabergsvägen. På en arkeologisk karta från 1860 finns ordet "mölla" på denna punkt.

Tidig historia

Mölletrakten har varit bebyggd sedan stenåldern. Orten Mölles existens har kunnat visas sedan 1491, genom handlingar i ett arkiv i Köpenhamn. Därför firades ortens 500-årsjubileum 1991. Samhället var från början ett fiskeläge under Krapperups slott. Det var bönderna i Mölle by, Gylleröd, Bärekull, Krapparp och Möllehässle som använde sig av detta "läge". Den första kända kartan från 1685 visar ingen hamnanläggning. En sådan förekommer för första gången på en karta från 1755. Fiskeläget bestod år 1569 av tio fiskarehus. Bakom dem, en bit inåt land, fanns från början en gård. Så småningom tillkom ytterligare en gård, och dessa gårdar tillsammans bildade Mölle by. På 1680-talet fanns totalt 22 hus, och kring sekelskiftet 1800 var antalet uppe i 66.

På tidigt 1700-tal befarade man att Skåne skulle kunna återtas av danskarna. Karl XII lät därför uppföra och förstärka ett antal befästningar längs den skånska kusten. En av dessa är Karl XII:s skansar i Mölle. De ligger 400 m nordväst om hamnen och uppfördes under åren 1715–16. Skansarna bestod från början av tre redutter med mellanliggande linjer. Endast en redutt, den högra, återstår. De övriga har förstörts genom bebyggelse.

Mölles karaktär av kompakt fiskeläge förändrades efter en storbrand i augusti 1890, som lade 16 av byns 129 hus i aska. De två bondgårdar som utgjorde Mölle by brann även ner då. Branden ledde till att stenhus i villastil ersatte fiskarlängor och korsvirkeshus med halm- och vasstak. Brandrisken minskade dessutom när avstånden mellan husen ökade.

Rusthållshemmanet Bökebolet, omfattande 24 ha, låg tidigare i Mölles nordvästra utkanter och ingick från början inte i själva fiskeläget. Bökebolet kan från början ha varit en avstyckning från Kullagården, eftersom Bökebolet och Kullagården förr hade ett gemensamt ansvar för skötseln av Kullens fyr. Idag har Bökebolets marker växt samman med det övriga Mölle. Bökebolet infogades administrativt med Mölle i samband med municipalsamhällets bildande (se nedan), och bidrog till detta med 43 hus.

Mölle var och är beläget i Brunnby socken och ingick efter kommunreformen år 1862 i Brunnby landskommun, där för orten 18 oktober 1907 inrättades Mölle municipalsamhälle. Då fanns i samhället 158 hus och 620 invånare, och omfattade 99 ha. Municipalsamhället upplöstes 31 december 1965, och vid kommunreformen 1971 blev Brunnby landskommun en del av Höganäs kommun.

Turismen och badlivet i Mölle

Till tidiga "turister" i Mölle kan räknas Carl von Linné som besökte Mölle på sin skånska resa den 14 juli 1749, Ernst Moritz Arndt som vid sin resa år 1804 besökte Mölle den 28 augusti, och Jonas Carl Linnerhielm som beskrev ett möllebesök i Bref under nya resor i Sverige (1806). Något senare besökte riksantikvarien Oscar Montelius Mölle och berättade i sin reseberättelse från 1872 om besöket.

Redan år 1845 avtalade värdshusägaren Nils Corfitzon med ett danskt rederi om båttrafik till Mölle, och då började framför allt danska besökare anlända till Mölle med ångbåt på somrarna. På 1850-talet gästade svenska och danska kungligheter Kullagården som ägdes av Gustaf Elfverson, samme man som 1886–87 lät anlägga Italienska vägen mellan Mölle och Kullens fyr. Elfverson hade stor betydelse för marknadsföringen av Mölle och Kullaberg, en roll som så småningom kom att övertas av fotografen Peter P Lundh (se nedan). Detta gjorde att Mölle på 1890-talet blev känt som en av Sveriges första badorter. Till detta bidrog även att den tyske kejsaren Vilhelm II den 30 juli 1907 stannade till här med sin yacht "Hohenzollern" några dagar. Under åren efter den tyske kejsarens inofficiella besök tillkom flertalet av Mölles många hotell, vilket möjliggjorde samhällets successiva omställning från fiskeläge till turistort.

I början av 1870-talet startade fru Katarina Jönsson rumsuthyrning i liten skala, en verksamhet som med åren kom att utvecklas till pensionatsverksamhet och hotell, men den verkligt stora turistinvasionen kom igång först i början av 1880-talet när den stora hamnen stod klar. Så småningom byggdes ett tjugotal hotell och pensionat med milsvid utsikt mot Mölle hamn, Kattegatt, Öresund och Danmark: Hotel Kullaberg (1890), Hotell Corfitzon (1895), Hotell Mölleberg (1898), Hotel Elfverson (1902), Pensionat Mölle / Turisthotellet (1903), Hotell Sjöhem (1904), Hotell Lindström (1905), Grand Hotell Ahlbäck (1909), Hotell Olympia (1913), Villa Storhallen (1914), Strandpensionatet (omkring 1920).

I Tyskland badade redan män och kvinnor tillsammans. Detta spred sig till Mölle under åren efter 1905, och med detta uppkom epitetet Synden i Mölle. Det handlade dock inte om nudism – både män och kvinnor bar sina ofta tvärrandiga baddräkter. Gemensamhetsbaden ägde rum vid Ransvik, ett stycke nordväst om samhället. Mölleturismens syndfulla rykte förstärktes av massproducerade badvykort av den lokale hovfotografen Peter P Lundh, av ett 15-tal stumfilmer producerade på orten och av otaliga revynummer med ironier över Mölleturismen.

År 1885 invigdes Skåne–Hallands Järnväg. Man kunde då lätt ta sig med tåg till Höganäs, och därifrån med häst och vagn till Mölle. Året därpå, 1886, fick Mölle en fast ångbåtsförbindelse med Helsingborg via Viken. År 1907 startade Sveriges första reguljära busslinje, som gick mellan Höganäs och Mölle. Bussarna kunde dock bara ta tio sittande personer, och den kapaciteten var för liten. Man byggde därför en järnväg mellan Höganäs och Mölle, Möl…