Fjälkinge

Äldre stenålder

Fjälkinge har en rik förhistoria med fynd från hela perioden. I förstudien E22 Kristianstad-Fjälkinge, Arkeologisk utredning steg 1 skriver rapportförfattarna : "Paleolitikum Upptäckten av flintredskap från Brommekultur i Fjälkingeområdet under 1990-talet kom inte som någon överraskning." Mesolitikum beskrivs med följande ord : "De mesolitiska fynden i Fjälkingetrakten utgörs främst av lösfynd, bl.a. mikroliter och tvärpilar som påträffats på sydsluttningen av Fjälkinge backe (Bror Nilssons samling, Raä 156). I området kring Fjälkinge finns även en del gårdssamlingar med fynd av kärn- och skivyxor."

Neolitikum

Om tidigneolitikum skriver man "På åtminstone 16 platser i socknarna Fjälkinge, Gustav Adolf och Nosaby har det gjorts fynd av tidigneolitiska flintyxor, framförallt spetsnackiga yxor. Några boplatslämningar av tidigneolitisk karaktär har inte undersökts i direkt närhet av det nu aktuella vägområdet."

Det finns flera stenåldersboplatser bland annat vid Legeved och söder om Fjälkinge där motorvägen går. Den senare platsen kallas Hunneberget idag och ligger där trafikplatsen vid Fjälkinge finns. Flera lokaler i skilda miljöer som utgör utmärkta lägen både för centrala platser som bosättningar av olika karaktär berördes av vägutbyggnaden. Fornlämningen Raä 76 i Fjälkinge socken som är placerad i ett exponerat läge på en platå omgiven av megalitgravarna vid Fjälkinge och Viby, har mycket goda förutsättningar att hysa en plats med centrala funktioner för bygdens neolitiska samhälle. Utgrävningarna visade också att platsen hyst en neolitisk samlingsplats. E22 berörde också flera ordinära agrart präglade boplatser. Fjälkinge har tre kända megalitgravar varav 2 är bevarade. 1928 grävde Folke Hansen ut megalitgraven centralt i Fjäkinge. På 1890-talet hade Hans Hildbrand undersökt megalitgraven vid Kulinar. Fynden redovisas i "Die Funde aus Dolmen und Ganggräbern in Schonen, Schweden. 1, Das Härad Villand.Det finns också fler hällkistor från neolitisk tid som har lämnat fynd från bronsåldern. Området vid Fjälkinge var en sandig hed i förhistorisk tid. Kalkrik sandig mark var bra mark för det primitiva jordbruket under stenåldern. Senare sandflykt har bidragit till att boplatser har översandats och därmed bevarats men blivit svårare att hitta då de är dolda under medeltida flygsand.

Bronsålder

Nordväst om Fjälkinge på gränsen mot Österlöv låg en samling bronsåldershögar, och sådana fanns också söder om Fjälkinge mot Legeved. I Fjälkingeområdet finns några kända registrerade bronsåldershögar från äldre bronsålder, som till exempel RAÄ 1 och 2, samt nr 43 i Fjälkinge socken. I samband med olika marktäkter och jordbruksarbete i området har man under tidigare delen av 1900-talet funnit några urnor med ben vilka är resterna efter några urnegravfält från yngre bronsålder, RAÄ 35 och RAÄ 160 i Fjälkinge socken (ATA Dnr 1440, ATA Dnr 1402 och ATA Dnr 4205). Bronsfynd från Fjälkinge finns det ett fåtal av. Bronsföremål som hittats är svärd, rakknivar i brons, bronsdolk, några kända skattfynd och ett fynd i en torvmosse vid Legeved som bestod av ett svärd i brons. Området där Fjälkinge by senare byggdes upp verkar inte ha haft några bronsåldershögar men det kan vara en källkritisk brist. Högarna kan ha avlägnats så tidigt att vi inget vet om dessa.

Bronsålderssamhället har uppfattats på två olika sätt historiskt. Dels som ett i grunden jämlikt samhälle, dels som ett skiktat, starkt hierarkiskt samhälle som dominerades av en elit. Idag dominerar den senare synen forskningen men den är inte helt allmänt accepterad. Jordbruket blev av större vikt under yngre bronsålder. Tidigare såg man på gårdsstrukturen i bronsålder som flyttande ensamgårdar. Senare stora utgrävningar i Fosie i Skåne, Apalle i Uppland och Pryssgården i Östergötland, visar att bebyggelsen där snarare förefaller ha varit bestående av en fast och samlad gårdsstruktur. I Fjälkinge fann man flera bronsåldershus vid utgrävningarna i samband med E22-utbyggnaden söder om byn.

Järnålder

Fjälkinges järnålder är väl belyst genom arkeologiska undersökningar. Främst gäller detta den yngre järnåldern och då i synnerhet vikingatiden, bland annat genom undersökningar av två vikingatida gravfält belägna centralt i samhället. Sämre ställt är det med våra kunskaper om järnåldersbebyggelsen i samhällets omgivningar och då i synnerhet den äldre järnålderns lämningar. Det främsta fyndet från yngre järnålder i Fjälkinge som talar för att orten hade centrala funktioner är ett extremt stort långhus från folkvandringstid. Huset var 59 m långt och till gården hörde sannolikt även ett mindre förrådshus. Från vikingatid och tidig medeltid finns det däremot ett stort material i form av flera undersökningar med långhus, grophus, en brunn, avfallsgropar och kulturlager. Till denna tidsperiod hör också två vikingatida gravfält, en vikingatida/tidig medeltida silverskatt samt några lösfynd och detektorfynd av vikingatida bronsföremål. Andra indikationer för att Fjälkinge förmodligen har haft centrala funktioner är den tidigmedeltida stenkyrkan med ett brett västtorn, men även den genom arkeologiska undersökningar kända, omfattande vikingatida bebyggelsen och skelettgravfälten. En viktig fråga är vad som föregår denna utveckling, dvs. om några indikationer på centralitet kan urskiljas redan tidigare. En sådan indikation kan vara den nyligen funna romerska bronsstatyetten.

Historia

Det första kända namnet på Fjälkinge är Fialkinn, belagt 1135. Det är troligen en avledning av ordet fjäll, "högt berg", med syftning på Fjälkinge backe. Häradstinget för Villands härad var lokaliserat till Fjälkinge. Fjälkinge var en ovanligt stor by med fler gårdar än vanligt. Den nuvarande tätorten växte fram omkring järnvägsstationen som uppfördes 1874. Den växte snabbt i storlek under tiden då Fjälkinge var en självständig kommun och under den gröna vågen. Orten växte främst genom småhusbebyggelse och blev en förort till Kristianstad med omfattande bilpendling till arbetsplatser i närheten. Omkring 1990 upphörde tillväxten men bef…