Ludvika

Historia

Vid Ludvika ström lät Gustav Vasa anlägga Ludvika kronobruk omkring 1550. Detta var Sveriges första kronobruk för stångjärnssmide. År 1726 såldes bruket till familjen Cedercreutz. Mot slutet av 1800-talet blev bruket allt mindre lönsamt, och lades därför ned efter hand. Innan dess hann dock Ludvika få nya näringar som kom att ersätta bruket. Familjen Roth, som var brukets ägare från och med 1836, utökade bruket med ett sågverk och ett vattenkraftverk. Ludvika bruk lade ner produktionen 1920.

Ludvika kapell (Lodwija capell) byggdes år 1652 på bruksområdet Hammarbacken och ersattes 1752 av Ludvika Ulrika kyrka som uppfördes längre söderut. Platsen för Ludvika kapell kallas än idag Kapellhagen.

År 1860 fick Ludvika genom den smalspåriga Väsman–Barkens Järnväg förbindelse med Strömsholms kanal. 1873 öppnades järnvägen Ludvika-Frövi, 1875 bandelen Ludvika-Falun, 1877 bandelen Ludvika-Kil, 1903 Ludvika-Ängelsberg och 1907 Ludvika-Vansbro. 1900 bildades Elektriska AB Magnet för tillverkning av elektriska maskiner och elektrisk materiel och samma år öppnade företagets verkstadsdel, Ludvikaverken. 1931 fanns 15 industriföretag i Ludvika, med 964 arbetare, av vilka 775 var anställda vid Ludvikaverken. 1900-1901 byggdes Ludvika kraftverk vid det 17,7 meter höga vattenfallet i Ludvika ström där bruket tidigare varit beläget. 1900 anlades även Ludvika ångsåg vid Väsman. Och intill ångsågen byggdes 1902-1903 Ludvika tegelbruk, som under 1920-talet var en av Ludvikas största arbetsgivare. Ludvika blev 1902 municipalsamhälle med omkring 600-700 invånare, 1915 köping med 3 083 invånare och 1919 stad med 3 729 invånare.

Ortnamnet

Tolkningen av namnet Ludvika är långt ifrån säker. Namnet är tidigast belagt 1539 och syftade då på en bergsmansgård (1539 Lodvika, 1541 Loduika, 1550 Lodwijkom) i den nuvarande tätortens västra del. Byn har sannolikt fått sitt namn av den intilliggande Lyviken i sjön Väsman. Vikens namn kan möjligtvis i sin tur kopplas till det i källorna obelagda namnet Lydhia på det vattendrag som mynnar där. Detta namn är i så fall bildat till ett ord som är besläktat med ludd och luden och som syftar på förekomsten av bladvass. Enligt en annan tolkning skulle förleden i vikens namn istället komma av det fornsvenska ordet ly som betyder lä, alltså läviken.

År 1661 förekommer namnformen Lodwijka i samband med Ludvika kapell och 1681 nämns Lodwika Crono Bruuk (Ludvika kronobruk). Den nuvarande formen Ludvika är från 1700-talet och påverkad av mansnamnet Ludvig. Kyrkans och församlingens namn Ludvika Ulrika instiftades år 1752 för att hedra den nytillträdda svenska drottningen Lovisa Ulrika.

Järnvägen

Orten var länge också en viktig järnvägsknut. 1859 knöts Ludvika samman med Smedjebacken och Strömsholms kanal, som var förbindelselänk för gods och resande, genom Väsman-Barkens Järnväg, nedlagd 1903. 1873 anslöt Frövi-Ludvika Järnväg (FLJ), 1876 Bergslagernas Järnvägar (BJ) och 1900 Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg (SWB). Nu fanns järnvägslinjer i fem olika riktningar.

Under 1960- och 1970-talen minskade trafiken och Borlänge tog alltmer över som järnvägsknut. SWB-linjen mot Björbo är i dag uppriven, liksom f d FLJ mot Blötberget. Banvallarna på dessa sträckor har delvis asfalterats och används som gång- och cykelvägar.

Administrativa tillhörigheter

Ludvika var och är kyrkby i Ludvika socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Ludvika landskommun. 18 oktober 1901 inrättades i landskommunen Ludvika municipalsamhälle. 1915 utbröts municipalsamhället med kringområde och bildade Ludvika köping som 1919 ombildades till Ludvika stad. Stadskommunen utökades 1925 med området motsvarande Marnäs municipalsamhälle samtidigt som municipalsamhället upphörde. 1971 uppgick stadskommunen i Ludvika kommun där orten sedan dess är centralort i kommunen. Bebyggelsen har därefter expanderat och en del ligger nu i Norrbärke socken i Smedjebackens kommun

I kyrkligt hänseende har Ludvika alltid hört till Ludvika församling med en del av orten efter expansion som tillhör Norrbärke församling.

Orten ingick till 1907 i Grangärde tingslag och därefter till 1971 i Västerbergslags domsagas tingslag.

Från 1971 till 2001 ingick Ludvika i Ludvika domsaga för att från 2001 ingå i Falu domkrets.

Stadsbild

Till Ludvikas äldre kända byggnader räknas Ludvika herrgård, Ludvika Ulrica kyrka, Ludvika Gammelgård och bruksbebyggelsen vid Hammarbacken. Vid sekelskiftet 1900 tog Ludvikas järnbrukshistoria slut och istället växte den elektriska industrin fram. Dåtidens Ludvika utgjordes huvudsakligen av bebyggelsen kring bruket och järnvägsstationen. Nu behövde ett nytt, modernt samhälle byggas upp som skulle ersätta den gamla bruksmiljön.

Brukets ledare med Carl Roth i spetsen lät dra upp en ny stadsplan på obebyggd mark söder om Ludvika Ulrica kyrka och öster om järnvägsstationen. Det var en enkel rutnätsplan med rektangulära stadskvarter som genomfördes 1919. Huvudgatorna blev Storgatan i nord-syd riktning och Engelbrektsgatan i ost-väst riktning. För stadens uppbyggnad anlitades lokala byggfirmor och som arkitekter verkade bland annat Erik Lallerstedt och Gustaf Améen. Den senare ritade exempelvis byggnaden för Ludvika tingsrätt (invigd 1907).

År 1931 blev det föreskrivet att byggandet i städerna skulle övervakas av en stadsarkitekt. I Ludvika gavs uppdraget till den renommerade arkitekten Cyrillus Johansson från Stockholm. Han var Ludvikas stadsarkitekt under tio år från 1931 till 1941. Som sådan ritade han även några byggnader i staden, bland dem Ludvika stadshus (klart 1934), affärs- och bostadshus vid Storgatan 18 och Storgatan 30 (klart 1935 respektive 1936), Sagahuset med biografen "Saga" (klart 1939) och Ludvika järnvägsstation (klart 1939). Han framlade även ett förslag till en planskild korsning mellan järnvägen och Grangärdevägen vid Ludvika bruk/Hammarbacken. Förslaget realiserades dock aldrig.

Entré Ludvika

I maj 2014 invigdes en ny gång- och cykelbro kallad ”Entré Ludvika”. Bron spänner från Storgatan över Bergslagsgatan och spårområdet till parkområdet vid Ludvikas hamn och Väsmans…