Norrtälje

Gamla Norrtälje

Man har funnit omkring 225 fornlämningar inom den gamla stadsgränsen. Det rör sig om gravar från yngre järnåldern. Inom tätorten har två eller tre fornborgar funnits vid före detta byarna Nordrona, Solbacka och Knutby. En kopia av en förlorad runristning har återupprests i Zetterstenska parken.

Namnet skrevs 1298 in Telgium samt 1409 Norra Tælgha. Detta har i doktrinen ansetts stå för ett med tälja besläktat namn på inbyggare: "deras som bor vid inskärningen", med vilket avses "vid den långa viken".

Redan på 1200-talet skall en handelsplats ha funnits i Norrtäljeviken. Inför de två påföljande seklerna anvisades den senmedeltida byn Tällie till Uppsala domkyrka för ärkebiskopsbordets behov.

Staden Norra Tällie grundades av kung Gustav II Adolf 1622 liksom ett flertal andra städer efter 30-åriga krigets utbrott, bland annat som en konsekvens av "Lilla Tullens" införande. Marknaderna i Lännaby och Söderby-Karl flyttades till den nya staden.

Därtill anvisade Gustav II Adolf ett av säteriet Björnö ägt markområde på Norrtäljeåns norra sida för Norrtälje gevärsfaktori. För att locka tyska vapensmeder till bosättning vid detta faktori erbjöd kungen dessa hantverkare initialt även borgerskap med rätt till utrikeshandel. Dessa senare rättigheter drogs dock in 1636. Därför blev Norrtäljes utveckling ganska blygsam och staden förblev under hela stormaktstiden en ganska blygsam marknads- och fiskeort. Norrtälje blev egen församling 1643 och fick en egen borgmästare 1678. 1648 förlänades Norrtälje till Lennart Torstenson, en förläning som drogs in i samband med Karl XI:s reduktion. Folkmängden under slutet av 1600-talet torde ha varit omkring 600 personer, 1702 skall staden ha haft 200 hus.

1700-talet

Under det stora nordiska krigets slutskede angreps och brändes staden sensommaren 1719 med dess gevärsfaktori av den ryska galärflotta som även härjande drabbat ett stort antal svenska sjöstäder längs kusten mot Östersjön under rysshärjningarna. Detta drama har i många år skildrats i krönikespelen, en utomhusteater som hållits på flera av stadens öppna platser. På grund av fattigdomen gick återuppbyggnaden långsamt och mestadels uppfördes små stugor med torvtak, kyrkan var färdigställd 1733.

Norrtälje gevärsfaktori privatiserades 1757 varefter en påkostad dammbyggnad och en för export särskilt utrustad "sänksmidesverkstad" anlades. I slutet av 1700-talet anlades ett bomullsspinneri och ett kronobränneri i Norrtälje och 1800–1813 och 1832–1867 fanns även en klädesfabrik. Folkmängden var år 1749 715 personer, år 1771 800 personer, år 1810 851 personer och år 1840 977 personer.

1800-talet

Under finska kriget 1808–1809 utsågs Norrtälje till stapelstad, varvid gevärsfaktoriet skulle komma att beskyddas av betydande truppstyrkor, förlagda vid stadens nuvarande idrottsplats. Under 1840-talets första år lades vapentillverkningen slutligt ner och ersattes av ett sågverk i anslutning till den gamla "Kvarnholmen" ett stycke nedströms i Norrtäljeån. Enda kvarvarande byggnad från faktoriets dagar är sänksmidesverkstaden, vilken alltsedan 1920-talet utgjort stadens museum. Byggnaden med tillhörande mark ägs och drivs numera av Stiftelsen Roslagsmuseet med sitt kansli i den gård som faktoriets tidigare ägare, löjtnanten Zettersten, lät uppföra av bland annat timmer, sannolikt från flera av faktoriets tidigare byggnader. Löjtnantens engelskfödda hustru lät också anlägga en engelsk park, vars karaktär fortfarande kan anas.

Stadens utveckling skulle komma att skjuta fart under 1800-talets senare del och 1900-talets början, inte minst till följd av det mycket speciella kurortsliv som, efter 1844, utvecklades i den så kallade Societetsparken kring bruket av omväxlande varma och kalla bad med behandling av diatomacélera enligt läkaren Palmgrens ordinationer. 1846 fick Norrtälje ångbåtsförbindelse med Stockholm, först med hjulångaren Amiral von Platen vilket betydde mycket för kommunikationerna. Sedan Länna–Norrtälje Järnväg öppnats för trafik 1884 fick Norrtälje ett uppsving som industriort.

Modern tid

Med 1900-talet kom också den allmänt förekommande mekaniseringen av bygdens jordbruk liksom den till denna verksamhet knutna lagringen av spannmål med tillhörande sjöfart. Fortsatt uppgrundning och ändrade transportvillkor efter andra världskriget har inneburit att spannmålslagringen i Uppsala flyttats till Norrtälje och givit staden dess karaktäristiska silotorn.

Militärstaden

Sydväst om staden, i Stegelbäcksgatans förlängning, återfinns Nordronaområdet. Här ligger ett 60-tal byggnader som uppfördes 1952. Området uppfördes efter ”1940-års militära byggnadsutrednings typritningar” och tillfördes till Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), vilka omlokaliserades från Stockholm 1952 och kom att byta namn 1957 till Roslagens luftvärnsregemente (Lv 3). 1979 tillkom Luftvärnsskjutskolans stab, vilken flyttades från Väddö. Genom försvarsbeslutet 2000 upphörde all militärverksamhet i Norrtälje och området blev år 2001 förklarat som byggnadsminne.

Administrativa tillhörigheter

Norrtälje stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun med mindre delar av bebyggelsen efterhand i Estuna socken/landskommun och Frötuna socken/landskommun, varur Norrtälje 1622 utbrutits. Staden uppgick 1971 i Norrtälje kommun med Norrtälje som centralort.

Norrtälje har i kyrkligt hänseende hört till Norrtälje församling som 2001 uppgick i Norrtälje-Malsta församling. Områden i orten hör (har hört) till Estuna församling, från 2006 Estuna och Söderby-Karls församling, samt Frötuna församling.

Orten ingick till 1948 i domkretsen för Norrtälje rådhusrätt, därefter till 1971 i Mellersta Roslags domsagas tingslag. Sedan 1971 ingår den i Norrtälje tingsrätts domsaga.

Stadsbild

Norrtälje ligger vid Norrtäljevikens inre del och omges av småbruten odlingsbygd.

Det område som utgjorde Norrtälje stad till 1970 (då stadskommunen uppgick i Norrtälje kommun) och Norrtälje församling till 2000 (då församlingen uppgick i Norrtälje-Malsta församling) avgränsas i väster av Lommarsundet. Här låg Roslagens luftvärnsregemente (Lv 3). I söder går gr…