Söderfors

Ankarbruket grundas

Söderfors anlades år 1676 av bergmästaren Claes Depken (adlad Anckarström) för tillverkning av ankare. Claes Depken hade då redan utarbetat en metod vid Älvkarleö bruk att med vattenhammare smida ankare. Detta hantverk hade förut gjorts för hand med tunga släggor. 1685 övertogs bruket av Johan Leijoncrona vid Untra gårds säteri efter många gräl och tvister. För att även säkra brukets fortlevnad i fredstid beviljades Söderfors senare rätt att också tillverka stångjärn. Under 16- och 1700-talet kom ägarna ett flertal gånger. År 1748 inköptes Söderfors av direktören i Ostindiska kompaniet, Claes Grill och hans fru Anna Johanna Grill (I), inom vars släkt det kom att stanna till 1907. Sonen Adolf Ulric Grill och hans fru Anna Johanna Grill (III) anlade med början av 1784 en engelsk park i anslutning till bruket. Under missväxtåren i socknarna kring Söderfors i början av 1790-talet tog arbetet med parken fart. Grill ville bereda sysselsättning åt behövande och påskyndade därför förverkligandet av sina planer. Parken har sedan dess i folkmun kallats "Hedesunda brödkaka" men namnet är Engelska parken. Den svenske gustavianske kompositören Johan Wikmanson skrev 1784 ett divertissement som heter Divertissement på Söderfors bruk i D-moll som var tillägnat Adolf Ulric Grills fru Anna Johanna Grill (III).

Intill herrgården lät Adolf Ulric Grill 1786 även uppföra en byggnad för sitt berömda naturaliekabinett, med mer än 600 uppstoppade fåglar från hela världen. Byggnaden byggdes sedan ut med en flygel 1807–1808, men förlorade sin ursprungliga användning efter att hela samlingen (däggdjur och fåglar) skänkts till Vetenskapsakademien i Stockholm 1829.

Stora Kopparberg köper Söderfors bruk

Tillverkning av skeppsankare i Söderfors kom successivt att avvecklas efter att det så kallade Söderforsmonopolet inom ankarsmidet i Sverige avskaffats i början av 1800-talet. Vid seklets slut smiddes endast mindre ankare och draggar. En modern industri började istället parallellt byggas upp, vilken med tiden kom att omfatta hytta, valsverk, martinverk och stålsmedja. För att samla ägandet lät familjen Grill 1872 bilda ett aktiebolag, Söderfors Bruks AB, vilket övertog driften av bruket. Året därpå inköptes Älvkarleö bruk, 1882 tillkom Harnäs bruk. 1899 infördes martinprocessen vid Söderfors. 1907 inköpte Stora Kopparbergs Bergslags AB Söderfors Bruks AB. Stora Kopparberg kom sedan att flytta sin tillverkning av kvalitetsstål från Domnarvet till Söderfors. Verksamheten kom därmed att inriktas mot de produkter, som sedan skulle bli Söderfors specialiteter; rostfritt stål, snabbstål och hårdmetall. Just tekniken för tillverkning av hårdmetall kom att utvecklas i flera avseenden vid den egna hårdmetallfabriken.

Söderfors bruk kom, i samband med omstruktureringen av Stora Kopparberg, att avyttras till Uddeholms AB 1976. År 1982 fusionerades Söderfors bruk med Fagersta AB:s verksamheter i bland annat Långshyttan och Vikmanshyttan för att bilda Kloster Speedsteel AB. Detta företag fusionerades 1992 med franska Commentryenne till nuvarande Erasteel Kloster AB (helägt dotterbolag till franska Eramet-koncernen). I mitten av 1990-talet avyttrades Östra Verken av Erasteel Kloster, där finns idag Alleima Söderfors.

1874 stod bibanan Söderfors-Orrskog (9,2 km) klar för järnvägstrafik. Därigenom blev det en direkt järnvägsförbindelse mellan Söderfors och stambanan Uppsala-Gävle. Persontrafiken på bibanan lades ned 1962 och 1989 stoppades även godstransporterna. Rälsen revs upp 1993. Söderfors stationsbyggnad finns ännu kvar och utnyttjas idag som restaurang.

Samhället

Stora delar av det över 300 år gamla järnbruket blev 1985 byggnadsminnesförklarat, och blev då Sveriges största byggnadsminne. Söderfors kan som helhet sägas vara ett av de största och bäst bevarade järnbruken i Uppland. Längs gatorna i den äldre delen av Söderfors ligger vitputsade smedsbostäder på rad med bakomliggande fähus och trädgårdstäppor. Bostäderna uppfördes under senare delen av 1700-talet efter att en ny plan utformats för bruksområdet. Ursprungligen var husen rödmålade, men putsades i början av 1800-talet. Hembygdsgården och Gammelgården är två museer som visar hur smedsfamiljer bodde under 1800-talet, dessa är öppna varje söndag i juli mellan kl 13 och 16.

Från Söderfors kyrka sträcker sig brukets huvudgata, Storgatan, till brukshotellet, ungefär 800 meter lång. Den gamla dagsverkesklockan, uppsatt av Claes Grill år 1752, sitter uppsatt utmed Storgatan.

Bruksherrgården uppfördes omkring 1690 som en timrad tvåvåningsbyggnad i karolinsk stil med spåntäckt säteritak. 1749-56 ombyggdes den under Carl Hårlemans ledning i rokokostil. Byggnaden fick då i stort det utseende den fortfarande har. Fasaderna kläddes då med panel och säteritaket byttes mot ett brutet tak, vilket försågs med elva vindskupor och ett torn med klocka. Klocktornet revs på 1800-talet, och klockan hängdes då upp i den halvbågformiga byggnad som nu kan ses på taket. I samband med ombyggnaden av herrgården tillkom även två flygelbyggnader, vilka stod färdiga före år 1753. Dessa fick en i det närmaste kubisk form med spetsigt tak. Flyglarna byggdes i två våningar och erhöll samma putsade fasad som herrgården.

Intill herrgården ligger det så kallade Grillska huset, den byggnad Adolf Ulric Grill 1786 (tillbyggd 1807-08 med en vinkellänga) lät uppföra för sitt berömda naturaliekabinett.

Nere vid Dalälvens strand ligger Änkehuset, uppfört 1776 under ledning av Anna Johanna Grill (I) som bostad för änkor efter brukets arbetare. Även ensamstående kvinnor med barn kom att bo här. Byggnaden är uppförd av slaggsten i två våningar under sadeltak. Änkehuset behöll sin funktion till 1916 då ett kommunalt ålderdomshem istället inrättades vid Söderfors. Därefter kom byggnaden att användas för arkivändamål fram till 1993. Idag ägs Änkehuset, som blev byggnadsminne 1995, av Söderfors hembygdsförening.

Söderfors kyrka uppfördes 1789-92 efter ritningar av Erik Palmstedt som ersättning för äldre korskyrka nedbrunnen 1789. Kyrkan är ett fint exempel på…