Tanumshede

Etymologi

Tanumshede hette ursprungligen Hede. Hede var en liten by vid tingsstället strax norr om sockenkyrkan. 1391 skrivs namnet Hæaedi, dativformen av ordet hed. År 1861 öppnades en poststation i byn, stationen fick namnet Hede. Förväxlingar gjorde att namnet år 1870 ändrades till Tanum. Ytterligare en namnändring år 1903 gav poststationen och därmed orten dess nuvarande namn: Tanumshede.

Vinbäck eller Blodbäck som kyrkbyn hette från början har fått sitt namn från en sägen om ett skotskt plundringståg som sägs ha ägt rum på 800-talet. En grupp skottar som hade landstigit vid Grebbestad begav sig inåt landet för att plundra. De hejdades dock av lokalbefolkningen i ett flertal slag varav ett skall ha ägt rum på platsen för Tanums kyrka. Den bäck som flyter förbi ska då ha färgats av blod.

Äldre historia

Området har varit bebott sedan lång tid tillbaka. Runt orten har ett stort antal hällristningar från bronsåldern hittats. Inom tätorten finns ett gravfält från järnåldern och strax utanför några gravhögar från bronsåldern.

Cirka tre kilometer norr om Tanumshede ligger gården Håkeby. Den omnämns av Snorre Sturlasson i Heimskringla. Han skriver att den norske kungen Olav Kyrre dog av sjukdom här 1093. Detta antyder att det på den tiden låg en kungsgård här. Platsen kan möjligen ha varit ett lokalt politiskt maktcentrum redan på järnåldern.

Området blev under medeltiden en knutpunkt där Kungsvägen mellan Oslo och Köpenhamn korsade en annan väg som löpte mellan kusten och inlandet. Dagens Tanumshede växte sedan fram ur kyrkbyn Vinbäck och bebyggelsen runt tingsplatsen och gästgiveriet vid Hede.

Vinbäck

Någon gång under slutet av 1100-talet uppfördes antagligen den första sockenkyrkan i Tanum. Den renoverades eller ersattes omkring 1640 av en ny. Några årtionden senare, 1680, byggdes en prästgård. Runt kyrkan växte efter hand en kyrkby kallad Blodbäck fram. Byn bytte senare namn till Vinbäck då det ursprungliga namnet ansågs olämpligt.

1711, under det stora nordiska kriget, ockuperades Bohuslän av den danske ståthållaren i Norge, Valdemar Löwendahl. Prästgården plundrades och förstördes och kyrkan användes som förrådsbyggnad. De dansk-norska trupperna drevs tillbaka men kriget återkom till Tanum sju år senare i samband med Karl XII:s norska fälttåg. Kungen stupade som bekant vid Fredrikstens fästning den 30 november 1718. Då hans lik fördes till Stockholm stannade processionen en natt i Tanums prästgård. Runt samma tid, december 1718, blev den svenske "rikshushållaren" Baron Georg Heinrich von Görtz arresterad i samma prästgård. Han dömdes senare till döden och avrättades i februari efterföljande år.

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet skapade kyrkoherde Gomer Brunius ett mönsterjordbruk på prästgårdens marker med bland annat potatisodlingar, vilket var ovanligt vid den tiden. Brunius var också täckdikare och utdikade myrar och sank mark och på så sätt ökade prästgårdens uppodlade areal avsevärt. Han insåg även nödvändigheten av att tillföra jorden gödsel och startade därför ett trankokeri för att få sillgrums till gödning. Intresset för odling resulterade i att han köpte Mjölkeröds gård, där ett tegelbruk anlades.

Brunius blev senare prost, teologie doktor och mottog Nordstjärneorden. Han hade vidare privilegiet att i prästgården husera Gustav III och hans kungliga visitation.

Prästgården uppfördes 1779, samma år som Brunius tillträdde i Tanum. I prästgårdens stora rum i bottenvåningen återfinns än i dag etsningar över pastoratets kyrkor, och dörrarna pryds av smidda gångjärn, troligen från byggnadens uppförande. Ursprungligen utgjorde arrendatorbyggnaden och, förmodligen en likadan byggnad söder om prästgården, flyglar till prästgården.

1872 byggdes på prästgårdens mark ortens första skola, cirka 100 meter väster om kyrkan. Huset har senare använts som församlingshem.

Hede

Tingsplatsen för Tanums härad förlades från 1630-talet till en plats kallad Hede, cirka 1 kilometer nordväst om kyrkan. Ett tingshus uppfördes vid tingsplatsen 1788. Som grund användes fundamentet från en tidigare byggnad som hade nyttjats av de danska myndigheterna innan landskapet blev svenskt 1658. Byggnaden hade använts som förråd och fängelse och i tingshusets källare kan man fortfarande se resterna av fängelsecellerna. Tingshuset användes av Tanums tingslag, till 1904, därefter för Kville, Tanums och Bullarens tingslag fram till 1918 då tingsplatsen flyttades till Strömstad.

Några årtionden efter att tingsplatsen hade förlagts till Hede bestämdes att ett gästgiveri skulle öppnas där. Det byggdes 1663 av Björn i Hee på en kulle intill tingsplatsen. Gästgiveriet är fortfarande i drift.

1861 öppnade en poststation intill tingsstället. 1863 skapades genom 1862 års kommunalförordningar Tanums landskommun. Hede blev organisatoriskt centrum för den nybildade kommunen. Hit förlades kommunalstämma, kommunalnämnd och så småningom även fattigvård och skolstyrelse.

Under slutet av 1860-talet drabbades området liksom övriga Sverige av svår missväxt. Till följd av detta uppfördes 1869 ett sockenmagasin vid tingshuset. Här kunde bönderna i trakten förvara sin spannmål och även låna till sådden när det behövdes.

Hede, eller Tanumshede som orten bytte namn till 1903, saknade under lång tid en större bofast befolkning. Så sent som 1910 bodde här endast cirka 15–20 personer. 1939 hade antalet ökat till cirka 200. Den stora befolkningsökningen skedde under 1960- och -70-talen då flera bostadsområden byggdes.

Tiden efter andra världskriget

Kommunreformerna 1952 och 1971 gjorde att kommunen växte genom sammanslagningar med grannkommuner. Tanumshede behöll dock sin status som administrativt centrum.

Ett antal industriföretag etablerade sig under den här tiden i eller strax intill orten. Nämnas kan Volvo (sedermera Lear Corporation och International Automotive Components (IAC)), Extrafilm och Tanums fönster. 1971 öppnades Nordisk Telesatellitstation, senare omdöpt till Tanum Teleport, sydöst om Tanumshede. Anläggningen hanterade telefoni-, data- och TV-trafik till andra kontinente…