Fakta om Tanums kommun

Namn

Tanums kommun har fått namn efter Tanums socken. Namnet skrevs 1317 Tuneims sokn. Socknen har i sin tur fått namn av byn kring kyrkan, Tuneim. Förledet tun är fornnordiska och betyder inhägnad. Till utvecklingen av tun till tan finns paralleller i andra norska ortnamn. Efterledet är hem, som betyder boplats eller gård och som senare försvagats till um.

Administrativ historik

Kommunens område motsvarar socknarna Bottna, Kville, Lur, Mo, Naverstad, Svenneby och Tanum. I dessa socknar bildades vid kommunreformen 1862 landskommuner med motsvarande namn.

Grebbestads municipalsamhälle inrättades i Tanums landskommun 30 maj 1890 och upplöstes 1929 när Grebbestads köping bildades genom en utbrytning ur landskommunen. Fjällbacka municipalsamhälle inrättades 28 juli 1888 och upplöstes vid utgången av 1964. Havstenssunds municipalsamhälle inrättades 25 november 1927 och upplöstes vid utgången av 1957. Sannäs municipalsamhälle inrättades 1 december 1911 och upplöstes vid utgången av 1954.

Vid kommunreformen 1952 bildades i området tre storkommuner: Bullaren (av de tidigare kommunerna Mo och Naverstad), Kville (av Bottna, Kville och Svenneby) samt Tanum (av Grebbestad, Lur och Tanum).

Tanums kommun bildades vid kommunreformen 1971 av landskommunerna Tanum, Bullaren och Kville.

Kommunen ingick från bildandet till 2004 i Strömstads domsaga och kommunen ingår sedan 2004 i Uddevalla domsaga.

Geografi

Kommunen är belägen i de norra delarna av landskapet Bohuslän med Skagerrak i väster. I norr gränsar kommunen till Strömstads kommun i före detta Göteborgs och Bohus län och Haldens kommun i Østfold fylke i Norge. I öster finns Dals-Eds kommun i före detta Älvsborgs län och Munkedals kommun i före detta Göteborgs och Bohus län. I söder finns Sotenäs kommun, också i före detta Göteborgs och Bohus län.

Topografi och hydrografi

Berggrunden består i öster, mot Dalsland, av gnejs. Några mil från kusten ersätts gnejsen av granit, Bohusgranit. Längs kusten och en bit ut i skärgården övergår graniten åter i gnejsartade bergarter. I övergångszonerna mellan gnejs och granit kan man hitta stora gnejsstycken omgivna av granit. Ute längs den kala kusten finns de av inlandsisarna finslipade granitklipporna.

Berggrunden har under historien varit utsatt för kraftiga horisontella tryck med två huvudriktningar. Trycken har givit upphov till sprickor i berggrunden. Ett spricksystem går i nord-sydlig riktning ett i nordostlig-sydvästlig riktning. Under nedisningsperioder har bergmaterial ryckts loss i försvagningarna och givit upphov till de korsande dalsystemen. Ute vid kusten är dalgångarna vattenfyllda fjordar. I områden där spricksystem korsas uppstår slättområden, till exempel Gerumslätten (Tanumslätten) söder om Tanumshede.

En kraftig nord-sydlig sprickbildning finns en bit utanför ytterskärgården, passerar innanför Väderöarna och fortsätter norrut innanför Kosteröarna, där största djupet är 240 meter. Sedan fortsätter sprickan in på norskt vatten för att därefter ansluta till Norska rännan. Djuprännan ger Koster- och Väderöfjorden förbindelse med djuphavet.

När den en senaste inlandsisen lämnade området fanns strandlinjen nästan 170 meter högre upp än i dag. Senare, då isen dragit sig tillbaka, höjde sig landet och utsattes för vågornas krafter. Allt löst material transporterades ner i dalbottnarna, grovt material avlagrades vid bergens fötter medan det finare avsattes som lera längre ut. Den med kalkskal uppblandade leran är i dag bördiga åkerjordar. Bergsområden som ligger ovanför högsta kustlinjen är täckta av ett lager morängrus.

I några områden, där isfronten stod stilla under en längre tid, hann isen lagra upp stora mängder moränmaterial. Det finns två tydliga sådana israndlinjer (ändmoräner), som går genom kommunen i nordvästlig-sydostlig riktning. På den västliga linjen (den så kallade Berghemsmoränen) ligger exempelvis Tanumshede och söder därom Huds moar. Den östliga passerar mellan Bullaresjöarna vid Backa.

Under vissa, för blötdjur särskilt gynnsamma perioder, har stora mängder kalkhaltiga skal avsatts och givit upphov till skalbankar. Mäktiga bankar finns bland annat på Havsten och Otterö.

I ett nord-sydligt spricksystem i östra delen av kommunen ligger Bullaresjöarna. Längs sjöarnas östra stränder stupar högplatån Kynnefjäll brant ner mot vattnet.

I väster finns skärgården Norra Bohusläns kustvatten och Fjällbacka skärgård som kännetecknas av kala öar och skär. Bland de öar som hör till Tanums kommun hittas exempelvis ögruppen Lindö-Kalvö-Trossö och de bebodda öarna Dyngö, Galtö, Hamburgö, Hamburgsund, Hällsö, Musö, Otterö och Resö.

En bit in på fastlandet ligger slätterna med sina insprängda granitkullar - detta är jordbruksbygden. Slätterna övergår mot öster i en landskapstyp där skog, sjöar och berg dominerar. I öster återfinns kommunens största sjösystem, Bullaresjöarna. Öster om sjöarna finns det höglänta skogsområdet Kynnefjäll.

Kring Bullaresjöarna finns kommunens högsta punkter. Den högsta punkten är Farlighögen drygt 2 kilometer västnordväst om Vassbotten. Farlighögen når 207,2 meter över havet. Flera områden på Kynnefjälls del i Tanum når mer än 190 meter över havet. Kynnefjälls högsta punkt Vaktarekullen, 207 meter över havet, ligger dock cirka 500 meter in i Munkedals kommun.

Det är svårt att historiskt beräkna hur snabb landhöjningen varit under olika perioder. Men grovt sett kan man anta att i norra Bohuslän fanns kustlinjen när inlandsisen just dragit sig tillbaka, för ca 12 500 år sedan, cirka 170 meter ovanför nuvarande strandlinje. För 2 000 år sedan låg den cirka 9 meter högre än nu och för 1 000 år sedan 4,5 meter högre.

I dag anses landhöjningen i norra Bohuslän vara cirka fyra millimeter per år. Vilka effekter på strandlinjens läge klimatförändringarna kommer att få vet man inte.

I dalgångarna i väster, som är gamla havsbottnar, är sedimenten till stor del av marint ursprung, bland annat ingår skalgrus och marint avsatt lera.

Från Gerlesborg i söder till Galtö i norr har Tanum en lång kustlinje mot Skagerrak. Kustlinjen blir …